Jakobsbergs Gård i Bredäng känner säkert de flesta Skärholmsbor till. Men var namnet kommer ifrån är nog inte lika känt. I denna artikel får vi lära känna personen – Jacob Graver – som var den som efter sitt ombygge av det gamla Ålgrytetorpet (från början Ulvgryte) till herrgård gav denna namnet Jacobsberg. Författarna till artikeln – Philip K Nelson och Henry Andersson  har i ett gediget forskningsprojekt lyckats lyfta fram den för en bredare publik okände Jacob Graver. Deras arbete är ett resultat av Stockholms läns landsting uppmärksammande av den person som lät uppföra en byggnad på landstingstomten, vilken nyligen restaurerats.
 

"När jag wäl på ödet hämnas
När dessa tysta kullar lemnas
Af en så kier och redig wän.
--mina tankar sällskap giöra
och daglig mig till minnes föra
den stund I kommer hit igen.
En resa snar ock lycklig blefwe,
Det nöije Eder himlen gifwe
Som aldrig nånsin wexlar om
När Rodga Er som Herre kienner
Så tänk ibland uppå de wänner
Som efter Er på Torpet kom"

Dessa strofer deklamerade Nils (Niclas) Hasselgren, nytillträdde ägaren till Jacobsberg gård, för godsägaren Johan Jacob Graver när denne den 2 juni 1763 passerar gården i Brännkyrka socken på väg till sitt  nyss inköpta Rodga i Östergötland.

Kvar på Jacobsbergs gård finns Gravers 44-åriga hustru Ulrika Petronella Blomberg och yngste sonen. Hon ligger till sängs och dör nio dagar senare till följd av en långvarig sjukdom. Dödsorsaken tros vara vattensot

Johan Jacob Graver föds i november 1708 i Nicolai församling i Stockholm och döps den 12 november. Fadern är den till Sverige invandrade holländske kryddkrämaren Jacob Graver d. ä. Modern är Johanna Kruger, även hon av Holländsk börd. Familjen bor i Gamla staden i Wästra kvarteret  73 år senare Kv. Mercurius.

Tidigare hade fadern varit gift med Katarina Meitens som dog 1698 och var släkt med den berömde porträttmålaren Martin van Meytens.

När Johan Jacob kom till världen hade han redan fem halvsystrar och en halvbror samt fyra blodssystrar. Antalet barn i huset utökas år 1712 med ytterligare en flicka.

Johan Jacobs mor, Johanna Kruger, var dotter till Sophonius Kruger och hans hustru Amalia Horleman. Den förmögna familjen Kruger bodde på Kungsholmen i den så kallade Permanska malmgården. Sophonius var född i Holland och Amalias föräldrar hade en blandning av tyska och Holländska gener. Amalia var faster till den berömde arkitekten Carl Hårleman. Ett ”o” blev ett ”å” när en familjemedlem av den konstnärliga familjen adlades 1699.

När Jacob är 21 år dör hans far. Den unge sonen blir tillsammans med den ene halvsysterns man, Isaac Tiquet, ansvarig för familjen under de närmaste kommande åren. Jacob arbetar redan sedan en tid hos handelsmannen Henrik Steinhausen i Stockholm, sonen till ägarparet på Gusums bruk, Heinrich Steinhausen och Catarina Spadling. Jacob lär sig tydligen handelsmannens yrke på bästa sätt, för redan 1738 inkallas Jacob till Handelskollegiet anklagad för att ha idkat handel utan att vara borgare. Under resten av hans liv kommer rättegångar av olika slag vara en del av Gravers liv.

Så var det dags att tänka på äktenskap. Bröllopet med den tillkommande Ulrika Petronella Blomberg står den 23 oktober 1740. Då är brudgummen 32 och bruden 21 år gammal.

Brudens yngste syster, Maria Helena hade året innan gift sig med Jacobs jämnårige vän, Carl Niclas Wadström. Paret Wadströms flyttade in i ett hus ägt av vinhandlaren och familjevännen Johan Alnoor. Johan Alnoor svärmor, var syster med Jacobs mor, Johanna Kruger.

Den 22 juni 1742 får äntligen Johan Jacob Graver sitt efterlängtade burskap och blir därmed en accepterad borgare och handelsman i staden. Nu utvecklas goda förbindelser med bruksägarna på Leufsta och Dannemora och de kan inte ha varit annat än nyttiga för affärsrörelsen. På liknande sätt var familjeförbindelserna och andra inflytelserika  handelsmän och bankirer i Amsterdam också till stor hjälp för Gravers affärsutveckling.

Ute vid Sätra gård låg vid den tiden ett trevligt med enkelt torp kallad Ulvgryte eller Ålgryte. Ägaren till Sätra gård, generalen Henrik von Brinkman hade dött 1745 och av sonen  löjtnanten Edvard von Brinkman kunde troligen Jacob Graver från 1748 utan större svårigheter arrendera torpet. Förmodligen har svågern Carl Niclas Wadström, nybliven häradshövding, med sin erfarenhet om dåtidens fastighetsmäklare, haft ett finger med uppgörelsen av arrendet. Wadström hyrde från samma år det då förfallna godset Årsta och medverkar senare till utbyggnaden av Hägerstens gård. Tillbyggnaden av Corps de logi med en övervåning genomfördes förmodligen efter muntlig överenskommelse med von Brinkman. Det ombyggda torpet döptes därefter om till det för Jacob mera passande namnet Jacobsberg. När ombyggnaden gjordes har inte kunnats spåras i arkiven, men de lär ha stått färdigt 1749.

I det idylliska Jacobsberg som alltid kallades för ”torpet” inom familjen Graver, tillbringades många glada stunder i sällskap av släkt samt goda och vittra vänner. Den i Rodgas arkiv funna poesiboken vittnar om namnsdagsfester, födelsedagskalas och andra begivenheter som sträcker sig över årets alla dagar. Bland hyllningsdikter och skålande verser finns även några korta teaterpjäser.

Personer som grosshandlaren Nils Hasselgren, hans hustru Elisabeth, magistern Johan Mikael Fant,  Carl Torpadius,  läkaren Johan Gustav Hallman, diplomaten Henrik Brandell och Olof von Dahlin var några av alla de vänner, besökare och festdeltagare som syntes på Jacobsberg. I samlingen fanns minst två nära vänner till Carl Mikael Bellman, nämligen Carl Israel Hallman (”Bror Bellman, bror Hallman och bror Kexell”) och Nils Hasselgren.

Jacob och Ulrika Petronella får två söner, Jacob Adolph och Johan Ulric, födda 1741 resp. 1742. Båda sönerna kommer att med några dagars mellanrum avlida i en ”hetsig sjukdom” i april 1760. Inget nämns om dessa båda söner i Gravers efterlämnade handlingar. Ytterligare en son föds år 1750, han döps till Henrik Bernard. Mamman, Ulrika Petronella, är sjuklig redan nu, varför Henrik får tillbringa mycken tid av sin uppväxt med en guvernant Henrik är på många sätt ett besvärligt barn. Han sägs varit trög till förståndet och synnerligen svårhanterlig. Vid ett tillfälle några år senare, uttalar pappan Jacob att ”sonen kommer driva sin far i graven”
Jacob hade mycket goda affärsförbindelser med den stora och kända handelsfirman Jenning & Finlay. Fram till 1757 skeppades mycket järn från Leufsta, Österby och Dannemora över Stockholm hamn av denna trio handelsmän. De tre samarbetade även i ett försök att bilda en slags järnförsäljningskartell.
Den mångsidige grosshandlaren Jacob Graver missade aldrig en chans att tjäna pengar. När de stora grosshandlarna och affärskollegorna John Jenning och Robert Finlay 1752 föreslog att man borde starta ett garveri, som kunde finansieras med en tredjedel var. Då dröjde det inte länge förrän Jacob Graver hade skaffat tomtmark. Av fabrikören Christopher Eichhorn och uppbördskommissarien Johan Molin Salomonsson köper han tomter i kvarteret Asplunden på Kungsholmen, bredvid sin morfars gård, den Permanska gården.

De tre ”intressenterne” begär hos Kungl. Majt. Särskilt privilegium att för en ”engelsk garfverii fabrique” få använda ekbark för vegetabilisk garvning av tjocka oxhudar till sulläder. Den 29 juni 1752 erhålls tillståndet. Av olika kontobeteckningar i den efterlämnade bokföringen kan man förstå att även skinn från katt, får, häst, kalv, ja även skinn från hundar bereddes. En nackdel för rörelsens verksamhet var att garveriet sålde direkt till Skomästareskrån, vilket betydde endast några få hudar åt gången. Det innebar ofta försenade betalningar från individuella skomakare.